Narkaus

Tiden står still

Ibland känns det som om tiden står stilla i byn – oftast på ett bra sätt! När man anländer till Narken kan man räkna med att det mesta är som det var när man lämnade. Isokoskis brus om kvällen, svalornas kvitter, någon enstaka bil som kör förbi, mygg… eller massor av snö och smällkallt!

När jag kikade igenom mina foton på jakt efter något fint att dela med mig av från tidigare vårar hittade jag några foton från den sedvanliga promenaden runt byn tagna den 27 maj 2018. Exakt två år sedan idag.

Det slog mig att alla de motiv som jag förevigade under denna väldigt vanliga promenad längs den mycket vanliga rutten förbi samma gamla vanliga hus nu två år senare inte alls är som vanligt längre!

Kan ni komma på något som förändrats sedan dessa bilder togs för två år sedan? Fundera lite och dela gärna med er av era tankar i kommentarerna. Jag återkommer med nya foton av samma motiv om några veckor!


Jag vill minnas att Irma Ridbäck uppmanat oss alla att fotografera mycket och ofta, för rätt som det är har ett hus försvunnit eller förändrats, och hon har så rätt! Glöm inte att fotografera närmiljön bara för att den ter sig alldaglig eller oföränderlig. Det händer mer än man tror.

/ Lassin Ewa

1 kommentar

  1. Stefan Karlsson

    Som s.a.s part i målet så är det ju omöjligt att inte kommentera den rasade ladan, som mötte en när jag kom upp den sommaren. Det blev ett hyfsat drygt dagsverke att ta reda på allt: timringen, plank och bräder, miljarder spånplattor och takplåt. Det var ju inte direkt svalt den sommaren heller, så man blev som lite fuktig i pannan under gång.

    Lite trist var det ju, men å andra sidan så öppnades tomten upp, det det blev fri sikt mot skolan och vägen, samt att nu kan jag bygga byns, för att inte säga Tornedalens, största veranda, om jag känner för det, på ladans plats ?.

    Så, inget ont som inte har nåt gott med sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2022 Narken

Tema av Anders NorenUpp ↑