Högvatten i Mestoslinkka. Skummande fors
Kesätulva / Sommarflod

Mestoslinkka ligger fem kilometer norr om Narken. Det finns en vägskylt som visar vägen nedför backen, över vägtrumman vid Linkanoja, förbi Linkanlahti och fram till parkeringen och den gamla flottarkojan vid älven.

Flottarkojan byggdes som nödhjälpsarbete finansierad av AK (Statens Arbetslöshetskommission) på 30-talet och hade i sitt ursprungliga skick dörren genom långsidan, en eldplats i mitten, väggfasta sovbritsar med plats för 16 man.

Kojan har varit i flottningsförvaltningens och därefter i Domänverkets (Sveaskog) ägo tills John Lampa köpte den och en lite tomt runt den. John rustade upp stugan, satte en dörr på gaveln och byggde en altan, en uteplats och lät bygga ett utedass i en solid konstruktion. John höll ordning i Linkkas fram till sin död 2010.

Kiviarkku (stenpiren) byggdes också som AK-arbete för att förenkla flottningsarbetet. Den första delen är välbyggd, stenarna är inpassade och förankrade i varandra. Bland annat sprängdes den stora klippan i fallet (Kallio) bort och blev till en del av stenpiren. 

Piren förlängdes senare ända fram till Linkansaari men det var en modernare variant där man inte passade in stenarna utan de låg lösa.

I början av 80-talet gick det av en salva i den nyare delen av stenpiren som öppnade en ström ner till Linkanlahti. Målet med sprängningen, att få in en ström som rensade Linkanlahti från det slam som lagrats lyckades inte eftersom vattenflödet blev för litet.

Mestoslinkka är inte bara fallet, det är ett helt kulturområde med många lämningar. Det finns även två boplatser registrerade på Riksantikvarieämbetet fornsök.

Om du öppnar fornsök i din mobil och tillåter den att visa din position (klicka på siktet) så kan du se vilka tjärdalar, härdar och boplatser som finns i din närhet.

Tjära

När tjärbränning var en storindustri så flottade man tjärtunnor i stora sammanfogade flottar. I Tervalahti (Tjärviken) tog man upp tunnorna och fraktade dem längst vägen till Linkkas. Bakom kojan i slänten bakom dasset finns en ränna där man skickade ner tunnorna för vidare transport till Linkanlahti där man byggde ihop tjärflotten ingen. 

Övervuxen tjärdal
Tervahauta / Tjärdal

Går man stigen eller skogsvägen väster om Linkanoja så hittar man bottnar av gamla tjärdalar. Om det var tjära som bara producerades för lokala behov eller flottades nedströms är det ingen som längre vet. Två tjärdalar är markerade på kartan ovan.

De senaste tjärbränningarna i Linnkas gjordes under ledning av Könsän Pekka (Johan Petter J.son Panna 1875-1967) och Koulo Aage (August Lampa) 

Voilahet ja Puas

Pahapuas. 29 juli 2020 under Jaakontulvat.

Den 18 juni 1925 var en forsbåt på väg genom Voilahet. Båten styrdes av den då 45 årige Hjalmar Tervahauta (Nivan Jalmari) och fem andra flottningsarbetare var med i båten.

Då fanns inte stenpiren vid övre Voilahti så i strömmen och det mycket höga vattenflödet kantrade båten. Fyra av männen lyckades ta sig i land och räddade en femte men Hjalmar lyckades de inte få tag på så han drogs ner i forsen och for nedför Pahapuas linkka. Hans kropp återfanns senare söder om Narken.