Narkaus

Kategori: Vår

Narkån ryter till!

Isen och snön har nu smält bort och det har varit några varma dagar i byn. I Narkån flödar enorma vattenmängder mot älven. Det skummande vattnet letar sig långt upp mellan buskar, träd och sly längs stränderna. Vilken show naturen bjuder på!


/ Lassin Ewa

Isen går

Den här veckan har det börjat röra på sig i byns vattendrag! Det känns skönt att det är något som fortgår som vanligt i denna tid av inställda upplevelser. Islossningen behöver man åtminstone inte oroa sig över!


Islossningen verkar dock vara sen i år p.g.a. en relativt kylig vår. Risken är att det går undan framöver och att vårfloden blir kraftigare än normalt med översvämningar som följd.


Narkåns istäckte har under veckan bytts ut mot strömmande vatten. Mer is kommer att samlas vid utflödet till älven vartefter isen går högre upp i ån.


Kalixälvens strömmande vatten får vi vänta på lite till. Älven ligger fortfarande under ett täcke av is och snö, men dag för dag syns mer och mer vatten i strömfåran. Vid älvbron går det snabbare än inne i byn.


Stort tack för bilderna till Birgitta Augustsson och Per Lampa!

/ Lassin Ewa

Pjosken 2020: Strandad i Stockholm

Tanken var att jag just nu skulle flyga fram på älven bakom en dragglad jämthund. Eller sitta på översta laven i bastun och ropa åt syrran att kasta mera löyly. Eller äta pappas nybakta bröd varmt ur ugnen så smöret smälter. Men det satte Coronakrisen effektivt stopp för! Istället är jag strandad i Stockholm.

Påsken är starkt förknippad med byn. Varje år samlas hela storfamiljen på Lassigården och vi klämmer in oss så många att det är ett under att husväggarna inte bågnar under trycket. Trots att det är trångt och skränigt och ingen riktigt vet var pjäxorna är (eller pimpelspöna, liggunderlagen, stavarna och selen till hunden) och det alltid är någon som har glömt skorna (eller handskarna/täckbyxorna/vettet) i sydligare delar av landet, så är det en fantastisk tid när vi lägger undan alla måsten och umgås ute i snön, åker pulka med barnen eller tar en skidtur på älven.

I år såg vi fram emot NIF’s pimpeltävling och utflykt till Kaartojärvi. Det var svårt att acceptera att en påskresa till byn inte är lämplig, men tillslut sjönk det in. Egentligen vill man fortfarande kasta sig på första bästa plan och landa i en snödriva vid älven bredvid en liten brasa där kaffet kokar och falukorven svettas med förkolnade kanter.

Längtan till Narken förstärks av Coronakrisens inofficiella reseförbud – för när allt kommer omkring, så har inte varje påskhelg sedan min begynnelse tilldragit sig i Narken. Förra året gjorde jag t.ex. ett avsteg från traditionen och åkte till Skåne och Danmark istället. Och det gick ju bra trots att de fröande träden innebar att pollenallergin tjuvstartade med rinnande näsa och kliande ögon. Det var, tro det eller ej, också riktigt, riktigt trevligt! Skillnaden är att jag då valde själv. Det här året är det Corona som väljer åt mig.

I kristider börjar man ofta fundera på vad som är viktigt i livet och vilka som betyder mest. Det har blivit tydligt att längtan till byn inte behöver stanna vid att vara en ouppnåelig dröm. För att återta tyglarna är nu det långsiktiga målet att välja rätt från start och arbeta mot att Narken blir den permanenta basen – inte bara ett semestermål.

Ta hand om er så länge, så ses vi förhoppningsvis i byn till sommaren!

/ Lassin Ewa

© 2021 Narken

Tema av Anders NorenUpp ↑