Narkaus

Etikett: lassigården

Nu blommar det!

Nu blommar mina svärmorstungor och apostlaliljor! Klassiska krukväxter som funnits i svenska hem i flera decennier.

Svärmorstungan är – förutom att vara vacker med sina gröna tigrerade blad – även en bra luftrenare. Den blommar en gång per år om man har tur med små vita blommor som doftar ljuvligt på en stängel som är klistrig av söt växtsav. Jag är särskilt förtjust i mina exemplar som är mörkt gröna, nästan utan tigrering, med gula kanter.

Apostlaliljan kallas också tolv apostlars lilja för att den sägs blomma när den fått tolv blad. Blomman är vackert vit, lila och gul och liknar en orkidé. Den står bara en dag, så det är lätt att missa den om man inte är uppmärksam. Apostlaliljan brukar inte gå att köpa i butik längre.

Mina exemplar är sprungna ur växter som jag har fått med mig från mamma i Narken. Nu står de i mitt sovrumsfönster och skyddar mot insyn från grannarna tvärs över gården. Både svärmorstunga och apostlalilja är väldigt tacksamma växter. De överlever nästan vad som helst – vilket inkluderar att deras matte tar en flera veckor lång semester i Narken mitt i sommaren då de får klara sig utan vatten.

Intresset för krukväxter har fått ett uppsving under senare år och det är numera både hett och nördigt att pyssla med krukväxter – särskilt de lite mer krävande och ovanliga sorterna. Facebookgruppen Växtgäris för tjejer som gillar växter är omåttligt populär och inte alldeles lätt att bli medlem i för att intresset är så stort.

Min gammelfarmor Lassin Kaisa-Maria var nog också en växtgäri även om hon inte visste om det. På det här fotot poserar hon i pörtet på Lassigården framför sina växter. Förutom pelargoner ser det även ut att finnas en gullranka på bilden och kanske även senaste årens inneväxt palettblad?

Lassin Kaisa-Maria 1968. Foto: Helga Oja

Har ni några gamla klassiska blommor eller gröna växter i er ägo från gamla släktingar eller bekanta? Vilka krukväxter var vanliga i Narken förr? Det vore roligt att ordna ett sticklingsbyte i Narken för att byta växter med varandra under sommaren om intresse finns!

/ Lassin Ewa

Pjosken 2020: Strandad i Stockholm

Tanken var att jag just nu skulle flyga fram på älven bakom en dragglad jämthund. Eller sitta på översta laven i bastun och ropa åt syrran att kasta mera löyly. Eller äta pappas nybakta bröd varmt ur ugnen så smöret smälter. Men det satte Coronakrisen effektivt stopp för! Istället är jag strandad i Stockholm.

Påsken är starkt förknippad med byn. Varje år samlas hela storfamiljen på Lassigården och vi klämmer in oss så många att det är ett under att husväggarna inte bågnar under trycket. Trots att det är trångt och skränigt och ingen riktigt vet var pjäxorna är (eller pimpelspöna, liggunderlagen, stavarna och selen till hunden) och det alltid är någon som har glömt skorna (eller handskarna/täckbyxorna/vettet) i sydligare delar av landet, så är det en fantastisk tid när vi lägger undan alla måsten och umgås ute i snön, åker pulka med barnen eller tar en skidtur på älven.

I år såg vi fram emot NIF’s pimpeltävling och utflykt till Kaartojärvi. Det var svårt att acceptera att en påskresa till byn inte är lämplig, men tillslut sjönk det in. Egentligen vill man fortfarande kasta sig på första bästa plan och landa i en snödriva vid älven bredvid en liten brasa där kaffet kokar och falukorven svettas med förkolnade kanter.

Längtan till Narken förstärks av Coronakrisens inofficiella reseförbud – för när allt kommer omkring, så har inte varje påskhelg sedan min begynnelse tilldragit sig i Narken. Förra året gjorde jag t.ex. ett avsteg från traditionen och åkte till Skåne och Danmark istället. Och det gick ju bra trots att de fröande träden innebar att pollenallergin tjuvstartade med rinnande näsa och kliande ögon. Det var, tro det eller ej, också riktigt, riktigt trevligt! Skillnaden är att jag då valde själv. Det här året är det Corona som väljer åt mig.

I kristider börjar man ofta fundera på vad som är viktigt i livet och vilka som betyder mest. Det har blivit tydligt att längtan till byn inte behöver stanna vid att vara en ouppnåelig dröm. För att återta tyglarna är nu det långsiktiga målet att välja rätt från start och arbeta mot att Narken blir den permanenta basen – inte bara ett semestermål.

Ta hand om er så länge, så ses vi förhoppningsvis i byn till sommaren!

/ Lassin Ewa

© 2021 Narken

Tema av Anders NorenUpp ↑